Tänkte att jag skulle leta fram någon ny blogg att följa, då ”de mina” inte skriver så ofta (liksom jag själv inte gjorde tidigare) men, ta mig ända in i diafragman!!! Det finns inte en blogg värdig mina blå! Surfade in på ”bloggtoppen” och tillsammans med Kessie & BlondinBella, är det mest bara en massa ”Wannabes” som jamsar efter. Alla vill verka unika & intressanta. Bloggbeskrivningar som; ” Blev gravid som 14åring, nu skriver jag öppet och ärligt om hur det är att vara ung ensamstående mamma.”, ” Träning, mode, skönhet, recept och mycket mer. Min blogg handlar om allt som jag tycker är att leva!”, ” Min blogg handlar om kost och träning, mina två stora intressen! Recept och träningsinspiration blandat med små inblickar i mitt lilla liv.”, ” Jag är en tjej på 25år. Vi har precis köpt hus som vi håller på att renovera. Jag älskar allt som är slitet, gammalt och lantligt vitt och härligt.…..& it goes on and on…TRIST!

 

Får vi inte nog med träningstips, mode & skönhet, inredning (shabby fucking chic) och barnprat genom media?!? Fan, vad trååååkigt! Nog kan man väl väva in sådant också men, va fan, jag skiter väl i vad H mitt i livet ´s ”outfit of the day” är?!? Det finns blott några bloggar med klass, de sorgliga som beskriver en sjukdom eller dödsfall men, sällan något vardagligt exceptionellt! Jag vill understryka att jag absolut inte kritiserar de sjuka & sörjande, jag söker bara något piggt och underhållande som inte får mig att känna dödsångest varje dag.

 

Ge mig sanning, humor, filosofi, religion, intima tankar, sex, det ärliga och det fula förbjudna!!! Om någon av mina få följeslagare har något tips….hit it!

....by the side of the road
With the lorries rolling by,
Blue moon sinking from the weight of the load
And the building scrape the sky,
Cold wind ripping down the allay at dawn
And the morning paper flies,
Dead man lying by the side of the road
With the daylight in his eyes.


Don't let it bring you down
It's only castles burning,
Find someone who's turning
And you will come around.


Blind man running through the light of the night
With an answer in his hand,
Come on down to the river of sight
And you can really understand,
Red lights flashing through the window in the rain,
Can you hear the sirens moan?
White cane lying in a gutter in the lane,
If you're walking home alone.
...........

 

Hans fru har nu ringt upp emot 10ggr under förmiddagen, hans arbetsplats liknar ett katastrofområde och han maler på om helgens mindre sofistikerade bedrifter…..

Bit ihop! Varför måste jag bry mig så?! Det är ju bara en otroligt välmenande människa som absolut inte vill mig något illa, vi är bara väldigt olika varandra. Men det är så svårt att spela teater, nicka, hänga med i jargongen & att inte bli irriterad på det faktum att han inte gör det han borde…STÄDA! Det behövs en ”Mubarak”insats här på företaget!

Vilken tur att man kan ha Neil Young´s behagliga stämma i öronen som omväxling…Don´t let it bring you down!!

”Battlefield-Bad Company”, ”Call of Duty”, ”Medal of Honor”…men allt som oftast den förstnämnda!  Kanonerna avfyras med täta salvor I vårt lilla tv-rum. Med fokus i blicken och rejäl fingerfärdighet, bekämpar han Vietnams djunglers alla fiender! Laganda & gemenskap binder dem samman i denna fiktiva värld, dessa alias i cyberspace!

 

Whats the point liksom?! Är det känslan av ”teamwork”, låtsatsdödandet, maktkänslan eller själva krigsmiljön som driver dem att återkommande sätta sig framför tv:n & skjuta med eller på varandra? Det ser ju likadant ut överallt och ingen tycks ju överleva i mer än 5 minuter i taget på sin höjd varpå allt börjar om igen. Detta påminner mig om en ex-pojkvän för många år sedan. Varje månad anordnades sk. ”Nätverkskvällar”, varpå var och en tog med sig sin stationära dator till en lokal, kopplade ihop sig och spelade ”Diablo”,” Quake” & ”Duke Nukem” tills de slocknade 2 dygn senare på en medtagen madrass! Helt sjukt! Nu kan man sitta i sitt eget hem, träffas i en sfär & skjuta sönder varandra i familjens tv-rum, på storbild! I timmar samma vy, samma krig, samma död…om & om igen…

 

Nåja, James är ju inte på ”Nätverksträff” i alla fall och nu har jag ju medverkat i kriget en stund på soffan, det ska väl vara värt ett gäng ”Escudos”?! Inbyte mot plundring av stans bästa designbutiker…slakta!!! Skämt åsido, faktum är att min lille krigare är en riktig ”charkuterist” ute på fälten! ”Charlie” faller som käglor inför James eldkanon. My Hero! Jag är så stolt…Love u

Jag sitter här & irriterar mig över ”människor” som inte lyssnar och bestämmer saker utan att riktigt tänka igenom dem, dessutom ska någon annan utföra jobbet även då det inte ingår i deras arbetsuppgifter, utan egentligen lämpar sig bättre för den som delegerar.  Värst av allt är det när man försöker komma med sunda motargument ang. ”göromålet” och personen vägrar behandla frågan. Istället får man en otrevlig ton & ett fruktansvärt ovärdigt bemötande.  

Kryptiskt, jag vet! Måste bara få det ”of my chest, so to speak”.

Jag kan bli lite anti på serien, bara för att alla pratar/tjatar om den! Kvällspressen, på jobbet, för att inte glömma Facebook! Fan, varenda själ måste skriva typ: ”Snart börjar Solsidan”, ”Dags för Solsidan”, ”Solsidan, helt underbar” osv. Å nu skriver jag om serien på bloggen, nåja, jag läste Fredrik Virtanens inlägg på Aftonbladet, där han ifrågasätter om det verkligen finns sådana människor på riktigt?! Några av karaktärerna kan ju liksom inte existera (Ove typ)! Däremot har vi alla mer el. mindre sidor som stämmer överrens. I gårdagens avsnitt (första avsnittet på säsong 2), ville Anna tala med Alex & ”gå igenom helgerna framöver”. Klockrent! Det var liksom en scen direkt ur verkligheten, manusförfattarna måste stått i vårt vardagsrum och tjuvlyssnat & ”rippat” allt rakt av!

-Det var väl inte så att vi bokade ett möte?! Alex vill fortsätta se på ”Antikdeckarna” (synonymt med typ Top gear).  Anna blir irriterad & frågar sarkastiskt om hon skulle skicka ut en kallelse med dagordning 2 v. i förväg. Varpå Alex menar att den dagordningen skulle se likadan ut varje gång, Punkt 1: Alex fel, Punkt 2: Alex brister osv. Anna tycker att det är skitjobbigt att han inte lyssnar & frågar snabbt om han minns vad hon ska göra i helgen.  Han är chanslös, hon ska på Thai Chi kl. 07.00 på lördagsmorgonen & vad är oddsen för det? Alex rådgör med sin vän Fredde som menar att han ska spela in deras samtal & förhandlingar. Bra råd!!

Det händer att jag blir anklagad för att ljuga om att jag talat om något som jag egentligen inte sagt. Han menar att jag spelar på att han är disträ & luras, bara för att inte behöva erkänna att jag glömt att säga saker. Dags att börja använda ”röstmemon”! Det kan ju bli hur intressant som helst?! Kanske kan lära mig mer om mig själv, att även solen har fläckar?! Det var väl ödmjukt skrivet?!

Vill även passa på och tipsa om en pjäs skriven av Tracy Letts, August: Osage County, Familjen kort & gott på svenska. Det är sensommar på den amerikanska prärien. Luften dallrar av hetta. En man försvinner spårlöst från sitt hem – och från sin cancersjuka hustru som efter några dagar ringer in döttrarna. Drivna av oro tar familjen itu med gamla konflikter, lögner och sin känsla av hemlöshet. En familjetragedi av magnifik magnitud äter sig genom flera generationer.

Detta är en familjeskildring man ogärna vill se som sin egen i en framtid men, ack så underhållande!

”Mitt hem är min borg”, well, I wish!! Tänk att komma hem till ett fräscht & färdigställt hem om dagarna! Det skulle vara så mycket enklare att städa & samtidigt tycka att det är helt okej att görat också. Om det varit så att jag vetat att vi verkligen kommer att renovera huset och prioritera både det samt möbelinköp, hade allt känts annorlunda. Just nu drömmer jag om ett ”färdigt” hus där jag bara kan köpa detaljer & se hur bara en enkel lampa kan göra stor skillnad. I nuläget samlas bara en massa grejer i fula opraktiska utrymmen! Jag står fast vid att vårt hus, har potential & att det finns fantastiska möjligheter men, det ska göras också och där har jag väldigt små förhoppningar om både engagemang & handlingskraft från den andra halvan av ”Duttanfamiljen”. Ett annat hinder är ju naturligtvis den ekonomiska biten. Själv har jag inga som helst problem med att prioritera bort diverse personliga utgifter (har ju inte så många) men, James (den store materialisten) känner som sagt inte samma entusiasm och med två motorcyklar i garaget är viljan om en tredje större än ett nytt fungerande kök! Eller varför inte möblera hela undervåningen med en enda stor bilbana som löper igenom samtliga rum?! Inte vilken bilbana som helst, nä, det ska naturligtvis vara en ”Scalextric”! Jojomen, inget billigt skit! Ångrar ihjäl mig att jag köpte en i julklapp till honom men, jag trodde ju att den lilla, skulle stilla begäret en stund. Ack, så fel jag hade! Hursomhelst, vore det så mycket enklare om vi bara lämnade ”Stoftsamhället” & flyttade till något annat ”färdigt” hus!

…har hittat ett i stan som jag vill ha……

 

...ja, det är väl så att den som "sat" han/hon "vat".
Jag är duktig på att mästra andra när jag anser mig mer upplyst men, hatar att bli behandlad likvärdigt!
Måste sluta med detta, fy fan, vad "kukigt" det är att ha en högfärdig människa framför sig som anser sig titanisk! Tror dock att mitt störta problem ligger i att jag anser mig bildad & ser ner på dem med mindre kunskap el. "den andra sorten". Jag blir fruktansvärt frustrerad av att någon annan har samma syn på mig. Att någon skulle se ner på mig & anse att han/hon är smartare!

Jag ska jobba på att bli en bättre människa & hitta ett sätt att bemöta dessa människor (som mästrar & domderar), ett smart & ödmjukt sätt som ändå biter tillbaka. Jag menar inte att bemästra utan ge dem chansen att beakta sitt översitteri.....