Jag kan bli lite anti på serien, bara för att alla pratar/tjatar om den! Kvällspressen, på jobbet, för att inte glömma Facebook! Fan, varenda själ måste skriva typ: ”Snart börjar Solsidan”, ”Dags för Solsidan”, ”Solsidan, helt underbar” osv. Å nu skriver jag om serien på bloggen, nåja, jag läste Fredrik Virtanens inlägg på Aftonbladet, där han ifrågasätter om det verkligen finns sådana människor på riktigt?! Några av karaktärerna kan ju liksom inte existera (Ove typ)! Däremot har vi alla mer el. mindre sidor som stämmer överrens. I gårdagens avsnitt (första avsnittet på säsong 2), ville Anna tala med Alex & ”gå igenom helgerna framöver”. Klockrent! Det var liksom en scen direkt ur verkligheten, manusförfattarna måste stått i vårt vardagsrum och tjuvlyssnat & ”rippat” allt rakt av!

-Det var väl inte så att vi bokade ett möte?! Alex vill fortsätta se på ”Antikdeckarna” (synonymt med typ Top gear).  Anna blir irriterad & frågar sarkastiskt om hon skulle skicka ut en kallelse med dagordning 2 v. i förväg. Varpå Alex menar att den dagordningen skulle se likadan ut varje gång, Punkt 1: Alex fel, Punkt 2: Alex brister osv. Anna tycker att det är skitjobbigt att han inte lyssnar & frågar snabbt om han minns vad hon ska göra i helgen.  Han är chanslös, hon ska på Thai Chi kl. 07.00 på lördagsmorgonen & vad är oddsen för det? Alex rådgör med sin vän Fredde som menar att han ska spela in deras samtal & förhandlingar. Bra råd!!

Det händer att jag blir anklagad för att ljuga om att jag talat om något som jag egentligen inte sagt. Han menar att jag spelar på att han är disträ & luras, bara för att inte behöva erkänna att jag glömt att säga saker. Dags att börja använda ”röstmemon”! Det kan ju bli hur intressant som helst?! Kanske kan lära mig mer om mig själv, att även solen har fläckar?! Det var väl ödmjukt skrivet?!

Vill även passa på och tipsa om en pjäs skriven av Tracy Letts, August: Osage County, Familjen kort & gott på svenska. Det är sensommar på den amerikanska prärien. Luften dallrar av hetta. En man försvinner spårlöst från sitt hem – och från sin cancersjuka hustru som efter några dagar ringer in döttrarna. Drivna av oro tar familjen itu med gamla konflikter, lögner och sin känsla av hemlöshet. En familjetragedi av magnifik magnitud äter sig genom flera generationer.

Detta är en familjeskildring man ogärna vill se som sin egen i en framtid men, ack så underhållande!