Att liksom på prov, leva tillsammans i en parrelation med barn, är enormt frustrerande! Jag älskade en människa som när som helst kunde säga att -Nä, det här duger inte, jag kan inte känna att kärleken finns här. För att sedan bli tvingad att lämna det liv jag haft så stora förhoppningar på.

Någonstans i all misär, kände jag ändå att jag visste att han älska(t) mig och fann trygghet i det samt att jag trots min nedbrutenhet kunde vara klarsynt, en förmåga som för mig tidigare varit helt obefintlig!  Om han en gång älskat, kan han åter älska! Tänkte jag. Han behöver bara tid att inse att jag är den kvinnan han vill leva med. Då återstod bara den här Pippihistorien, hur blir man av med henne? Hur skulle jag få James att förstå att hon måste bort?! Inte nog med att hon verkade som ett hot för mig, hon var infiltrerad i mitt privatliv och kände sig viktig för min MAN! Hon, med sin 19-åriga livserfarenhet, satt och gav råd till en småbarnsförälder och man som lever i ett samboförhållande och är över trettio år och han tycker att det är hur bra som helst. "Dessutom borde jag inte reagera som jag gjort efter allt som hänt, ty saken är inte så farlig!" James är nämligen väldigt mån om sin integritet, vilket innefattar att ingen annan kan styra eller tala om vad han ska göra dessutom har (gör) han sällan (aldrig) fel enligt honom själv.

Jag bad honom tänka över vad som var viktigast, Pippi eller vår familj. Jag vill förtydliga att, hade jag inte hittat bilderna från första början samt varit gravid, kanske allt det här inte behövt hända. Situationen stod under mycket speciella omständigheter och jag har aldrig tidigare upplevt svartsjukans symtom mer än som små "skrubbsår" under min repertoar av partners. Att be James om att mer eller mindre säga upp kontakten med en "kompis" var hemskt men, den infekterade situationen krävde offer. Han godtog min fordran men, med till synes stor motvilja. Jag lämnade ärendet för stunden och beslutade mig för att inte ta upp det förrän James själv gjorde det, om någonsin.

Det gjorde han inte....men, så sade han inte upp bekantskapen heller!