När James kom hem efter fyra dagar och tre olidliga nätter, var jag tömd på tårar och alldeles indolent till allt, jag befann mig i ett töcken! James verkade nästan oberörd och börjar med att korka upp en flaska vin som han inhandlat i taxfreeshopen. Jag fuktade läpparna och sippade långsamt, jag hade inte ätit på flera dagar och alkoholen steg blixtsnabbt ut i blodet och klubbade sin "slumriga suddighet" i mitt huvud.

-Hur har du haft det då? Sa han.

-Sådär! Du då?

-Bra.

-Vad kul. Ska vi separera då?! Vi måste sälja huset! Jag måste hitta ett nytt jobb. Vem ska bo i huset så länge? Hur gör vi med allt?!?

-......ehhhh?! Jag tänkte inte att vi skulle vara så drastiska men är det vad du vill så?!

-Jag kan väl inte leva ihop med någon som inte älskar mig!? Vill du?!

-Nja, jag vet ju inte vad jag känner, kan vi inte ge det lite tid och se vad som händer när vi fått lite distans till problemet?

Så hade prövotiden börjat.