Ända sedan vi träffades, har vi talat om hur viktigt det är att man har ett "eget liv" men, att man berättar om saker som den andre bör veta för att undvika missförstånd. James berättade att han hade en tjejkompis som hette Pippi. Det var väl inget märkvärdigt med det mer än att hon vid denna tid var 17 år! Jag förstod inte vad en 17-åring och en 30-åring, kunde ha gemensamt mer än att hon kanske tyckte att han var spännande och vad han tänkte, ja, det förstår ni nog. Han berättade att hon var en kompis lillasysters vän och att första gången de träffades, tyckte han att hon var attraktiv men, när han fick reda på hennes ålder, slog han bort den tanken. Vidare höll de kontakten via mail och telefon (sms), då hon bodde i en annan stad. Anledningen till den fortsatta kontakten, berodde på att hon var en "rolig typ".

Jag tyckte det hela var märkligt men, han var ju helt öppen med det och det uppskattade jag och tänkte inte mer på det....då. När jag en dag skulle arbeta hemma vid vår gemensamma dator (min gamla kasserades iom att vi flyttade ihop), hämtar jag filer från "Mottagna Dokument"-mappen och "Swisch" så hoppar fullt av bilder upp på skärmen. Bilder av en ung "kvinna" i alla möjliga situationer och poser (inget naket). Det var säkert minst 50 bilder! En kalldusch hade varit betydligt behagligare, jag kunde inte förstå varför och vad skulle jag göra nu?! Jag ville inte konfrontera honom med risken att bli anklagad för att snoka (så här tänker jag ibland?!) men, jag gjorde det tillslut. Han tyckte att jag överreagerade och menade att bilderna var gamla men att han hade importerat allt innehåll från en jobbdator nyligen och inte tagit bort allt gammalt. Hon skickade mycket bilder på msn innan vi träffades men de hade nästan aldrig kontakt numer. Jag antar att förklaringen höll just i det ögonblicket och han var väldigt övertygande. Nu hade dock inte bara ett foster börjat gro inom mig utan även tvivel! Jag bad James berätta mer om henne och deras relation, jag ville även vara mer delaktig och underättad men, det fanns inte mycket att säga för de hade som sagt nästan ingen kontakt.

Nu undvek jag datorn under en tid, av rädsla för att stöta på mer obehag och vetskap om ev. lögner. Men så en sen kväll sitter jag där och James mobil ligger bredvid, klockan är ca. 00.00 och plötsligt piper det till och blicken vänds ner, ett sms från Pippi. Jävla skit! Varför finns hon?! Varför stör hon mitt liv?! Jag låtsades naturligtvis om som att jag inte sett vem det var för att se James hämta telefonen, läsa, stänga av och inte säga något. Vad vill hon honom klockan tolv en vardagkväll, vad är så viktigt att hon måste sms:a just han? Jag höll på att bli tokig av alla tankar som snurrade runt. Jag var så lycklig för och vi skulle få vårt första barn å allt, så låter han henne finnas där som en orosfågel! Jag väntade ett tag med att ta upp det hela tills den dag jag råkade se ett msn-fönster (Pippis fönster) som inte var nerstängt, jag läste inte dialogen utan lämnade datorn och frågade om deras relation igen.  James såg på mig med, vad jag kände, avsmak i blicken. -Jag har ju sagt att vi bara är kompisar och pratar ibland. Det är inga seriösa konversationer och jag håller inte på med något olämpligt! Sa han. Jag bad åter igen om lite mer delaktighet men, egentligen ville jag bara säga att hennes blotta existens, få mig att vilja hulka!! Fler incidenter följde dock och de verkade ha en relativt frekvent kontakt. Vi fick Lillan och ett halvår senare när vi precis flyttat ifrån stan till drömhuset, kollapsar allt!