Efter alla förberedande frågor inför våra tillkommanden samt min ihärdiga törst på information, gav han mig slutligen ett "Jag vet inte om jag älskar dig, faktum är att jag inte vet om jag någonsin har gjort det heller. Man gör väl inte som jag gör, om man älskar någon?!" Kalldusch åter igen men, denna gång gick även luften ur mig! När han sedan berättar att han bollar sina känslor med två kompisar, undrar jag naturligtvis vilka dessa är. En av dem var Pippi (19 år vid denna tid)?!! Denna "roliga typ" som han mycket väl visste att jag hade stora problem med! Vilka goda råd hade hon att bidra med i denna svåra livssituation tro?! Att man ska jobba med familjen och hitta och försöka bekämpa roten av problemen? Eller "Lita på dina känslor, känns det fel, så är det inte rätt"?! Lilla jävla naiva pissluder! Och jävla puckade PissJames som lyssnade på henne och värderade deras samtal som givande i frågan!! Dessutom måste han ju varit kåt på den lilla pissmyran!!?

Jag kände mig så enormt ensam och framförallt kränkt! Inget gott kom ur denna situation den kvällen & natten. Följande dagar var bland de värsta i mitt liv, James var på affärsresa (vilket jag vet med säkerhet) och jag var helt ensam med alla frågor och farhågor om framtiden! Jag kunde se mig själv som ensamstående i en hyresrätt, rökandes under fläkten, arbetslös (jag hade precis börjat jobba i familjeföretaget på hans sida. Vilket jag kände att jag var tvungen att avsluta tvärt då jag inte kunde tänka mig att vara kvar i hans liv mer än som "mamman till hans barn", den lilla detaljen gick ju tyvärr inte att undvika!) och jävligt bitter!